Dagens Nyheter – 18 september 1871, sida 3

TAP ENIVIVUSI IBS 2 IVA FTAMUR MUM TIN tillåta, i morgon härifrån till Köpenhamn. . Riksdags-Nyheter. Båda kamrarne hade i lördags sammanträden. I första kammaren afgaf hr v. Koch de påminnelser mot de kungl. propositionerna rörande försvarsväsendets ordnande, som han vid föregående sammanträdet förbehöll sig att få fratnställa: De innefättade hufvudsakligen en protest mot hvad talaren benämde de nivelleringar af en beskattning, hvilka innefattades i de k. förslagen om förändrade bestämmelser i afseende å rote och rusthållsinrättningen. Han sökte visa att enligt detta förslag de bättre lottade rotarne, exempelvis i Tjust och trakten omkring Stockholm, skulle : få en betydlig ersättning derför att de und-: gingo de ovissa besvären, medan de sämre lottade, för hvilka roteringskösttiaden nu vore ringa, skulle få betala derför. Talaren ville visserligen medgifva lindringar, efter sådant nu tycktes vara nödvändigt, men procentvis, lika för alla, af den nuvarande kostnaden. Hr v. Koch formulerade siva yrkanden till två särskilda motioner, den ena i hvad som rörde landtförsvaret, den andra i hvad som rörde sjöförsvaret. Sjöministern herr Leijonhufvud afgaf en replik på åtskilligt af hvad hr v. Koch yttrat rörande båtsmansroteringen i Blekinge, hvilken replik dock befanns grunda sig på en missuppfattning af hvad hr v. Koch yttrat. Hr Henning Hamilton begärde derefter ordet. Han ville, eftersom försvarsfrågan nu i kammaren kommit på tal, göra en bekännelse. Talaren förebrådde sig nemligen, att han skilt sig från den punkt, han intagit då frågan om omorganisationen af vårt försvarsväsende först framkom, för att sluta sig till dem, hvilka trodde, att man genom ömsesidiga eftergifter kunde komma till ett resultat; erfarenheten hade visat, att detta varit ett misstag och meningarne voro i närvarande stund mera skilda än någonsin. Mot k. förslaget framställde talaren den anmärkning, att det i en hufvudsak skilde sig från den scnasto riksdagens i skrifvelse till k. mit uttalade åsigt: Den lindring, som för rustoch rotehållate föresloges, skedde på grund af värnepligtslagens antagande, då deremot kammaren iofvannämda skrifvelse uttalat den åsigt, att sådan lindring endast på grund af nödvändigheten af utsträckt öfning för stamtruppen borde ifrågakomma. Vilare erinrado talaren, att mot de fem reservanternas af första kammaren förslag vid sistlidne riksdag anmärkningar blifvit af justitiestatsministern framställda: den ena, att tvenne slags indelta soldater skulle uppkomma, de af staten antagna och de af rotehällaren antagna, och den proportien, i hvilken dessa komme att i armån ingå, vore omöjlig att bestämma, den andra, att för förslagets genomförande ett kontant anslag erfordrades, för hvilkets framtida utgörande all garanti af offervillighet saknades. Men båda dessa olägenheter förefunnos, besynnerligt nog, i ännu högre grad hos nu föreliggande förslag. Talaren förklarade emellertid, att om det nu framlagda förslaget af riksdagen bifölles, skulle han underkasta sig det. Men talaren kunde ej underlåta att offentligt uttala den mening, att tarhåga hyses af alla kammarens medlemmar öfver förslagets öde; men talaren ville dock i det längsta hoppas, att ej heller denna riksdag måtte bli utan resultat: detta är af vigt ej blott för regeringen sjelf, utan äfven för representationens eget anseende och hela landet. Felet — eller talaren ville mildare uttrycka aig: anledningen — till att något resultat i försvarsfrågan vid förra riksdagen ej uppnåddes, ansåg talaren ej ligga endast på en sida; ty regeringens förslag, så omfattande och storartadt, blef utdeladt så sent, att flertalet af reprisentanterna ej kunnat sätta sig in i alla dess vigtiga detaljer och beräkningar; men å andra sidan hade representanterna ej så samvetsgrannt som de bort undersökt frågan samt grundat sitt motstånd mot det kungliga förslaget mera på hvad de anat derunder än sett deri. Till sist lade talaren utskottets ledamöter på hjertat nödvändigheten af, att något slags resultat vid denna riksdag vunnes, och framhöll vigten af att ej sammanblanda värnepligtslagen och armåorganisationen, hvilka frågor både borde och kunde hvar för sig behandlas. Utskottet borde ej förtröttas förr, än det åstadkommit en värnepligtslag, som kunde af alla utan vilkor antagas, äfven om detta ej kunde ske utan någon förkortning af värnepligtstiden och öfoingstiden, ty äfven med en sådan kunde, enligt talarens åsigt, ett för våra förhållanden starkt och tillräckligt försvar erhållas. I andra kammaren afgaf hr A. Rundbäck en motion, afseende åtskilliga ändringar i regeringens förslag, såsom, pland annat, inskränkning af beväringsexercisen till 60 dagar. Då motionären för öfrigt gjorde den anmärkningen mot förslaget angående förändringar i roteoch rusthållsinrättningen, att soldaten derigenom skulle förvandlas från jordtorpare till backstugusittare, yrkade han att rotehållare, som nu lemnar torp, skall fortfarande lemna samma förmån, dock ej till högre värde än 80 rdr. Ordet begärdes derefter af hr Gripenstedt, som yttrade. J hvarken någon motion att afgifva eller å skildt förslag att framstä i är det min mening att nu företa ning af.k m:ts proposition i i ner ett behof att vid detta tillfi ende på den Uni on Evara Rn da