Dagens Nyheter – 18 september 1871, sida 2

Guerche, än af den osynlige fienden, vände sig åt ett annat håll, och Frans andades åter. Från det ställe, der han låg gömd, kunde han se hvad herr de la Guerche och Magnus företogo sig samt till och med uppfatta ett och annat af deras samtal. Han hörde tydligt orden Xräddning4 och Skonungen4. Han såg att Armand Louis lade ett blänkande föremål i Magnus hand, och han tviflade icke på att det var ett ärende af synnerlig vigt som nu uppdrogs åt den gamle soldaten. — En sådan usling! han tänker ännu på att skada mig, fast han är döden så nära, mumlade Frans och beslöt genast hindra Magnus från att uträtta uppdraget. Han kröp försigtigt tillbaka, begaf sig skyndsamt till en närbelägen gränd och bultade på porten till en krog, der man kunde vara viss om att när som helst träffa äfventyrare af alla möjliga slag och i stor mängd. Han behöfde icke använda mycken vältalighet för att förmå två eller tre af dessa att sluta sig till honom; ett löfte om hvar sin dukat var tillräckligt. Frans ställde sig i spetsen för sin tulla trupp och lät den stanna i hörnet af en mörk gata, som Magnus nödvändigt måste passera för att komma hem till sig. Efter några minuter hördes ljudet af Magnus tunga steg. — Nu gäller det, hviskade Frans till sina följeslagare; vi skola låta honom passera, och sedan öfverfalla vi honom alla. på en gång.