Dagens Nyheter – 18 september 1871, sida 2

Den ene fattar honom i strupen, den andre i armarne, den tredje i händerna, jag, för min del, förbehåller mig benen. Må vi söka undvika, att han skriker och ställer till oväsen. Det går inte an att störa grannarnes sömn. Magnus uppnådde snart gathörnet, saktade för ett ögonblick farten och såg sig omkring, hvarpå han åter fortsatte vägen. Han ämnade just försvinna i en tillstötande gränd, då han plötsligt varseblef fyra hemska gestalter, hvilka likasom uppstego ur jorden och på en gång omfattade alla hans lemmar, innan han hann bereda sig till försvar. Han kastades omkull. — Håll fast honom! sade Frans, i det han förde sina händer till halsen på Magnus, som gjorde otroliga ansträngningar för att slita sig lös. Snart kände Magnus huru kedjan, vid hvilken herr de la Guerche ring var fästad, rycktes från hans hals. Han intogs af förtviflan och gaf sina fiender en så våldsam stöt med armbågarne, att två af dem släppte sitt tag. Han reste gig nu fill hälften upp, fattade sin dolk och ropade på hjelp med en förskräcklig stämma. — Sådane eländige stackare ni äro! utbrast Frans, hvilken hörde en kavalleritrupp galoppera på en närbelägen gata; och tilldelande Magnus ett väldigt slag i hufvudet med dolkfästet, stoppade han grefvens af Wasaborg ring i sin ficka.