Dagens Nyheter – 18 september 1871, sida 1

dyr RA — Herr grefve, döden, som stundom kommer helt plötsligt, när man tror -honom Vara fjerran, aflägsnar sig ofta mycket hastigt, då maa tror att han är nära förestående. Armand Louis strök sig med handen öfver pannan och yttrade till officern: — Tillåter ni mig att framställa en bön till er, förrän jag träder inom denna port? — Om jag kan medgifva hvad ri önskar, utan att bryta mot gällande instruktion, skall jag göra det, så sannt jag heter Arnold Brahe; tala derför utan fruktan. — Låt mig bara språka tio minuter med den här soldaten, som ni ser bredvid mig. Jag svär att det jag har att meddela honom är lika vigtigt för er herre konung Gustaf Adolf som för min räddning. — Och vi vill icke söka fly? — Derpå ger jag er mitt hedersord. På ett tecken af officern drog sig vakten tillbaka från Armand Louis, och denne sade då till Magnus: — Jag är icke rädd för döden, men jag älskar, och jag vill derför lefva. — Här är jag; hvad vill ni jag skall uträtta? Lofvar Magnus något, så håller han det också. Herr de la Guerche framtog en ring ur en liten skinnväska, som han bar om halsen, och räckte densamma till den gamle soldaten, i det han sade: DE BEGGE FRANSMÄNNEN. 39.