Dagens Nyheter – 16 september 1871, sida 2

-— VR jag lätt kunna komma att få dela herr de la Guerches öde, tinkte Magnus; och hvem skulle då arbeta för hans befrielse? Ja, hvem skulle ens få veta, om han verkligen blifvit kastad i fängelse? Han teg derför beskedligt och följde skaran. Men medan soldaterne och deras fånge tysta vandrade genom de mörka allberna, der numera ingen annan menniska syntes till, uppsökte Frans, hvilken tycktes ha blifvit ännu lättare på foten sedan han sårades, baron Johan v. Werth och redogjorde för huru han uträttat sitt uppdrag. — Hvilken strid! sade han. Er fiende mäste bestämdt ha gjort stora framsteg i fäktkonsten, sedan ni såg honom sist... Han slåss som hin håle sjelf. Jag har fått min hatt förstörd, min jacka sönderrifven, och... min arm genomborrad. Det är tre saker, som icke togos med i beräkningen vid uppgörandet af vårt kontrakt. Johan v. Werth stack handen i sin ficka. — Och du säger att han nu är i de kungliga soldaternas våld? — Ja, alldeles; och han befinner sig kanske redan i det fängelse, som jag aldrig kan gå förbi utan att andäktigt göra korstecknet. — Du är en bra karl, svarade Jokan v. Werth, i det han kastade ätskilliga guldmynt i Frans hand, och den vördnad, du visar för det heliga, skall säkert komma-:att bringa dig lycka.