Dagens Nyheter – 16 september 1871, sida 2

oo OSS a Äfventyraren räknade Johan v. Werths dukater, hvarefter han sänkte dem ned i sin byxfickas mörka djup. — Ja, detta var nu för fången, yttrade han; men hvad får jag för hatten, jackan och såret? — Håhå! du har god aptit, mäster Frans. — Utmärkt!..., Och var så god och lägg märke till -att jag varit nära att mista den i ers nåds tjenst. — Nåja, se här, tag! sade Johan v. Werth och tömde sin börs i Frans breda näfve. Du kan låta några messor läsas för herr de la Guerches själafrid. Under det att baronen sålunda afskedade sin handtlangare, ankom Armand Louis, ätföljd af Magnus, till en liten port, hvilken ledde till ett uti slottets ena flygel inrättadt, mörkt fängelse. En graf, full af vatten, hvaröfver befanns en vindbrygga, omgaf fängelset och betryggade det mot hvarje öfverrumpling. En skildtvakt med gevär på axeln var posterad vid hvart och ett af slottets hörn. Förundrad öfver den ytterliga försigtighet, hvarom allt detta bar vittne, vände sig AÅrTmand Louis, hvilken hittills icke riktigt förstått, hvarför man arresterade en adelsman, som försvarade sitt lif, till officern och frågade honom, hvad det var för ett fängelse man förde, honom till. — Detta fängelse är särskildt inrättadt för personer som begått högmålsbrott, svarade officeren.