Dagens Nyheter – 15 september 1871, sida 2

Johan v. Werth öppnade ett penningskrin, tog fram en handfull guldmynt och sade: — Jag betalar på förhand, och jag betalar äfven efteråt. För mig är det nödvändigt att en viss man, som förnekar alla helgon, hastigt blir förpassad till evigheten. Sedan han väl är död eller försvunnen, ger jag hundra dukater åt den som utfört arbetet. Frans bugade sig. — Befall, nådige herre, sade han; jag lyder. Johan v. Werth gjorde snart klart för honom hvad som skulle uträttas. En hugenott, som genom ett underverk öfverlefvat la Rochelles fall, en fiende till den heliga kyrkan, hade kommit till Sverige och skulle förmodligen snart visa sig i Carlskrona. Det vore bäst, om hans vistelse der blefve så kort som möjligt. — Har ni något att säga mig med afseende på valet af medlen? frågade Frans, för hvilken icke ett enda ord af Johan v. Werths omständliga förklaring gått förloradt. — Nej, jag vill ej i någon mån binda händerna på den förståndige och fromme man, som erbjuder mig sin tjenst. Frans smålog och såg så innorligön belåten ut. — Föröfrigt, tillade Johan v. Werth i föraktfull ten, är herr de la Guerche en stackare utan förmögenhet, utam familj och endast obetydligt öfvad i fäktkonsten. — Det var mycket ledsamt; jag skulle