Dagens Nyheter – 15 september 1871, sida 2

oo MV haft vid sitt inträde i verlden, voro för länge sedan försvunna. Då han väl fattat sitt beslut, och sedan han blifvit förvissad om att hans medtäflare snart gkulle uppsöka fröken de Souvigny, lofvade han sig sjelf att medan han vistades i Carlskrona-trakten ständigt vara på sin vakt, för att ej bli öfverrumplad. Men som han emellertid icke hade lust till att personligen inlåta sig på ett äfventyr af skandalös art, fann han rådligast att skaffa sig en handtlangare; också begaf han sig en dag till det gvarter af staden, der landtstrykare och äfventyrare, sådana som alltid följa i armbernas fotspår, hade sitt tillhåll. Nu ångrade baronen, att han blott hade medtagit några hyggliga sekreterare och uppmärksamma betjenter; en riktig slagskämpe borde han också ha engagerat, af honom kunde han ha haft mycket större nytta. — I den goda staden Carlskrona måtte väl ändå finnas en karl som duger, tänkte han för att trösta sig. Tack vare den förklädnad han anlagt, kunde Johan v. Werth, utan att blifva igenkänd, smyga sig in uti ett sämre värdshus, der en mängd karlar af föga förtroendeväckande yttre voro samlade för att dricka; de flesta af dem roade sig med kortspel. Johan v. Werth tog plats i ett hörn af rummet och såg sig om. Helt nära honom vid ett mindre bord sutto