Dagens Nyheter – 15 september 1871, sida 1

gerna ha velat bevisa den berömde baron Johan v. Werth, att hans ödmjuke tjenare icke skyr någon fara, af hvilken beskaffenhet den vara må, när det gäller att försvara en helig sak. Johan v. Werth steg upp, och i det han med en -förtrolig min klappade Frans Kreuss på axeln, sade han: — Sök uträtta ärendet, utan att ådraga er sjelf alltför mycket obehag och risk; en fiffig karl, som ni är, vet att det ej är nödvändigt att döda folk, för att få dem att försvinna. Det är tillräckligt att locka dem in i ett eller annat äfventyr, hvarigenom de råka i kollision med regentens älskarinna eller biktfader, om det är i ett katolskt land, eller med lagen och allmänna opinionen, om det är i ett protestantiskt land. Skulle emellertid den härda nödvändigheten bjuda att man måste med egen hand bjelpa dem att komma ur denna jemmerdalen, gör man klokast uti att dervid gå försigtigt tillväga, så att man icke ställer till någon skandal. — Må blott vår heliga moder kyrkan stå mig bi; jag är då förvissad om att ni skall bli nöjd med mig, herre, svarade den hederlige Frans Kreuss, hvarefter han stoppade Joban Vv. Werths dukater i sin rymliga ficka och lemnade rummet.