Dagens Nyheter – 14 september 1871, sida 3

låtit fängsla honom af hämnd. Domstolen afgjorde genast till Jules Favres förmån (hela rättegången varade blott ett dygn) och dömde Laluy6 till ett hårdt straff, som vi i går omtalade. Jules Favres karakter såsom offentlig man är alltså rentvagen. Fläckarne på hans enskilda lefnad äro dock qvar,inbrända genom hanas egen bekännelse. Anfallen mot Jules Favre började i tidningen Vengeur den 8 februari, under det denna tidning utgafs af Felix Pyat. Författaren till den första artikeln var Millidre, en af deputeradena för Paris, hvilken sedermera slöt sig till kommunen och sköts vid Paris eröfring. Allt ifrån 1844 hade Jules Favre lefvat i det omnämnda olagliga förhållandet, och 1855 hade han i arrondissementets register låtit inskrifva ett då födt barn såsom hans och hans lagligt vidga hustrus. Till detta fogade Millitre många ännu värre, alldeles falska beskyllningar, såsom att Favre hade gjort det för att erhålla ett arf, hvars gifvare han sedan förgiftat för att undvika upptäckt o. 8. V. Sedan Millidre blifvit skjuten, tänkte man, att det var förbi med dessa gemena anklagelser, men då uppträdde Laluyg. Denne hade förut varit Jules Favres förtrognaste vän; Laluygs familj och Julos Favres familj voro som en enda. Laluyg kände alla Jules Favres hemligheter och var i besittning af hans hemligaste papper. Men till följd af en lagtvist uppkom oenighet, som snart växte till oförsonlig fiendskap. Laluy tillbakavisade hvarje tillbud till försoning. Det är uppenbart, att Laluyg stod i förbindelse med Milligre och gaf honom del af de hemligheter, som han visste. Han offentliggjordo i Verit6 brefvet, deri har berättar, att Jules Favre af hämnd låtit fängsla honom. Portalis, utgifvaren af Verit6, dömdes nu, emedan han intagit Laluyås skrift, till en månads fängelse och 500 frank i böter. Så lyder korrespondentens redogörelse. Af denna framgår det, att Jules Favres felsteg icke på långt när varit af den svåra art, som de föregående berättelserna låtit förmoda. Han har gifvit falska uppgifter, men icke för vinnings skull. I ett tal, gång på gång afbrutet af tårar och känsloutbrott, talade han om, huru han i sin ungdom hade gifvit sitt hjerta åt Jeanne Charmant. Han tillbad henne. Då hon efter ett olyckligt äktenskap lemnade sin man och förenade sitt öde med Favres, upptog denne senare såsom sina de barn, som de fingo. Till slut, 1855, kom det olycksdigrå ögonblicket. Hans äldsta lilla flicka, tio år gammal, följde honom till mairiet, der han skulle inregistrera sitt nyfödda barn. Till slut frågar mairen: SGift?4 Fadren tvekar, men flickan, som med barnsligt vigtig uppsyn följt alla formaliteterna, svarar ett säkert ja, och fadren har icke mod att inför sitt barn förneka det. Det är hela mitt fel. Jag har gifvit en oriktig uppgift. Han förnekade allt det öfriga af Millidres anklagelser. . Hans vän Odiot hade testamenterat hela sin förmögenhet till fru Favres barnX4, och han kunde icke förmå sig till att visa gåfvan tillbaka, emedan han fruktade, att hans älskades man skulle få veta det och göra anspråk på penningarne såsom tillhörande barnen till hans hustru. Under hela rättegången bemöttes han af domstolens ledamöter med stor skonsamhet och vann mångas sympatier. Ett telegram från Versailles omtalar såsom ett rykte, att Jules Favre i sin förtviflan ämnar draga sig tillbaka från nationalförsamlingen, advokatyrket och akademien.