Dagens Nyheter – 14 september 1871, sida 2

RE JA nn Margaretas bud hade emellertid råkat dem; och då alla förberedelser till resan voro vidtagna, begåfvo de sig på väg till Carlskrona. Icke längt från Göteborg sammanträffade de med Abraham och hans dotter, hvilka sedan gjorde dem sällskap under återstoden af färden. — Gustaf Adolf är som en kung skall vara, sade Magnus, hvilken hade mycket svårt för att tiga länge; grå, gröna eller blå ögon, man vet icke riktigt, hvilkendera färgen det är på dem; de likna hafvet eller himmelen, allteftersom de lifvas af vrede eller glädje. En klangfull röst, som kommer folk attlyda utan betänkande, en arm af stål, en soldats hand och en generals hufvud. Jag tjenade någon tid i Polen under hans slägtinge, konung Sigismund; men vi fingo så mycket stryk af Gustaf Adolf, att jag inom mig svor att för framtiden endast kämpa under dennes banår. Den dagen slaget stod redo sex sqvadroner öfver mig. Jag led icke synnerlig skada derigenom, men ni kunna väl ändå förstå att det generade mig litet. — Det är märkvärdigt, svarade herr de la Guerche; jag har aldrig sett din hjelte, och likväl förekommer det mig som kände jag honom. Under sådant samtal passerade de skogar och ängar, byar och köpingar, utan att på något vis blifva oroade, och slutligen kommo de så långt att de kunde se Carlskrona samt