Dagens Nyheter – 14 september 1871, sida 2

Tidningsöfversigt. I Kristianstadsbladet för den 11 dennes skrifves: Den urtima riksdagen tager i morgon sin början. Det är väl icke möjligt att med bestämd visshet kunna förutsäga, hur den vigtiga frågan om försvarsväsendets ordnande kommer att afgöras; men med kännedom om den bestämda opinion, som uttalat sig på de i alla delar af landet hållna folkmöten, torde det dock kunna antagas att krigsministerns senast afgifna förslag kommer att röna samma öde som dess närmaste föregångare. Det skall då tillika utrövas huruvida vi ega ett parlamentariskt styrelsesätt eller ej, huruvida maktens tyngdpunkt ligger i regeringens eller i representationens händer. Till Malmö Handelstidning skrifves: Hvad beträffar indelningsverket, har det redan fått sin dom genom historiens vittnesbörd. Sedan Sverige fick detta verk, har det småningom nedstigit från den aktningsvärda. politiska ståndpunkt det en gång intagit, det: har förlorat två tredjedelar af sitt område, och kunniga militärer hafva erkänt, att hufvudorsaken härtill är försvarsväsendets usla ordnande. Den indelta armån är ett misslyc.kadt experiment af en enväldig kung, och det är alldeles obegripligt, att folket ej förr än i de senaste tider fått ögonen upp för denna armås oförmåga att försvara landet. Man talar om Sveriges stolta minnen, men vill man vara fulit uppriktig, måste man erkänna, att vi, Sedan vi fingo indelningsverket, icke ha mycket att skryta öfver, ty sielfva början af Carl den tolftes fälttåg var mera glänsande bragder än verkliga bedrifter och efterföljdes af så mycket sorgligare nederlag. Sedan den tiden har indelta armån vunnit få segrar, men lidit många. nederlag, och det är efter vårt förmenande: alldeles oförklarligt, att någon fosterlandsvän kan försvara en institution, hvilken är skuld till alla våra olyckor, och hvars bibehållande i en ej aflägsen framtid säkert skall föra til. Sveriges utplånande ar de sjelfständiga staternas antal. Det är i vår tid icke nog utt: hafva granna paradtrupper — i detta afseende öfverträffas den dresserade indelta soldaten af ingen på jorden (?) — man mäste framför allt hafva en trupp, som är miktig af inspiration, som kan lifvas af stora id6er, såsom kärlektill frihet och tosterland, men hvem vågar väl påstå, att detta är möjligt med en armå, som. uteslutande rekryteras ur samhällets aldra lägsta klasser, bland hvilka desto värre brödbekymren redan från barndomen förqvöt alla högre känslor. Hemligheten i Preussens srofulla segrar ligger deri, att de preussisxa goldaterne äro utgångne från alla samhäl,sklasser, och att således i preussiska armås finnes en mängd intelligenta yngligar, som både sjelfva kunna hänföras af den 1då, för hvilken de kämpa, och som förstå att i det afgörande ögonblicket ingifva sina mindre bildade kamrater samma hänförelso, Lätom oss ingjuta ett sådant intelligent element i den svenska armån, och vi äro öfvertygade om att äfven den skall på slagfältet skära blodiga lagrar. Den råa soldatens tid är för alltid förbi.