Dagens Nyheter – 13 september 1871, sida 1

Riksdagens öppnande. I konungens och kamrarnes närvaro höll hofpredikanten VY. Björnström i går kl. 1 e. m. riksdagspredikan i Storkyrkan med Davids 20:de psalm till text och till ingångsspråk: Saligt är det folk, hvilkets Gud Herran ärt, Efter gudstjenstens slut begåfvo sig kamrarne till rikssalen, dit snart äfven konungen ankom, beklädd på gamla viset med krona och mantel samt åtföljd af statsråderna. Från tronen höll konungen ett så lydande tal: Gode herrar och svenske män! Det länge erkända behofyvet af våra försvarskrafters förstärkande har, ehuru föremål för flera riksdagars behandling, ännu icke blifvit afhulpet. För ett af ålder fritt folk, som högt skattar sin sjelfständighet, finnas få angelägenheter, som med denna täfla i vigt. Väl ligga folks och länders öden i den Allsmäktiges hand och tryggast är det land, der sann gudsfruktan bor. Men likasom ingen seger vinnes utan kamp, så bevarar ej heller ett folk sin sjelfständighet, der den ej med kärlek och offervillighet vårdas. TI likgiltighetens ro fostras icke den kraft, som består i pröfningens tid. Med den rätt, grundlagen mig tillerkänner, har jag särskildt för denna vigtiga angelägenhet nu påfordrat edert sammanträdande, hvarigenom möjlighet beredes att redan under nästa år begynna genomförandet af den nya ordningen. Ett år kan i ett folks historia betyda oändligen mycket; och betänkligt är att till en osäker morgondag uppskjuta hvad som redan i dag kan göras. I de förslag till försvarsväsendets ordnande, jag vid detta tillfälle, enligt grundlagens bud, låter till eder öfverlemna, äro intagne föreskrifter, afsedda att inom den, hufvudsakligen på indelningsverkets gamla grund hvilande stamtruppen utveckla en ökad befälsduglighet. I sammanhang härmed äro i afseende å rotehållet och rusthållsinrättningen sådana bestämmelser föreslagna, hvilka af sakens egen natur och billigheten kunna ynas påkallade. De anmärkningar, som i