Dagens Nyheter – 13 september 1871, sida 1

-—-— l0 fn må ta, något intresse af att bli underrättad om er ankomst till Sverige? — Ja, det har han onekligen. — Då kan ni vara säker om att detär han som utskickat den der skurken, för att spionera på er... Under sådant förhållande är det så godt att jag förvissar mig om att mina pistoler äro ordentligt laddade. Armand Louis, som icke lätt lät skrämma sig, lemnade Magnus på Den krönta laxent och begaf sig ensam, utan att förlora en minut, åstad till det lilla hvita huset. Negrinnan, som han mindes från sitt första besök på stället, mottog honom och förde honom in till Margareta. Så snart den unga qvinnan fick se honom steg hon upp och räckte honom sin hand. : — Hvilken lycklig tillfällighet har jag att tacka för detta angenäma återseende? sade hon. Vågar jag väl hoppas, att ni behöfver min hjelp? — Må Gud förlåta mig, om jag handlar orätt, svarade Armand Louis; men jag kan icke göra annorlunda... Jag har sett Abraham Cabeliau. — Min far! — Han hade ett bref i handen... ctt bref från en fiende... Han vet allt... Om ni har något att frukta af hans vrede, så res... Jag har antagligen blott en enda timmes försprång. — Min far här! stammade Margareta, blek som ett lik; allt är förloradt! DE BEGGE FRANSMÄNNEN. 35.