Dagens Nyheter – 13 september 1871, sida 1

draget med Preussen. Sannolikt ville man icke söker os ft man på något sätt tagit deli detta törskravkniga bandelsfördrag. Men man gjorde ungefär detsamma i en annan form. Man försiäkrade Preussen på obestämd tid alla de fördelar, som tillkomma de mest gynnade nationer t. ex. Österrike och Schweiz. Då nu för Schweiz fördragstariffen går ut i medlet af år 1877, kommer det under tiden äfven Preussen till godo. — Frågar man oss, hvarföre vi förmoda att Sves rige, Schweiz och Portugal skola tillbakavisa vårt förslag att i stället för den nuvarande tanffen sätta en mera protektionistisk, så svara vi med den frågan, hvarföre man skulle antaga motsatsen. Staterna låta i sina beslut bestämma sig af sina intressen eller af undfallenhet för en stormakts vilja. Men alla de staters intressen, hos hvilka vi öppnat detta sällsamma fälttåg till förmån för protektionismen, bjuda dem uppenbart att afböja våra förslag. Att vidröra frågan om inflytandet är för oss pinsamt nog. Hvilken oklokhet skulle det icke å vår sida vara att i detta ögonblick uppkasta en sådan fråga inför Europa? Hvad anseende ha vi nu? Det är icke vi, som kunna kasta Brenni segerrika svärd i vågskålen. Om Österrike eller Schweiz ha att vilja mellan oss och Tyskland, och de dessutom äfven af sina intressen dragas till sistnämda makt, för hvilken skulle de väl besluta sig? Det ser verkligen ut som om vi af all makt ville gifva Preussen ett tillfälle att inför hela verlden visa sin öfvervigt öfver oss. Om vi åtminstone i denna sak hade England på vår sida! Men nej, England, som sedan lång tid med fast hand planterat fribandelos fana, skulle likaledes och lika afgjordt som Preussen vara emot oss. Sålunda har vårt företag, uppriktigt sagdt, ingen utsigt till framgång, som kan rättfärdiga det. Regeringen har låtit vilseleda sig genom sin ifver för skyddssystemet, och man skulle i detta fall med skäl kunna erinra om Talleyrands berömda ord: Surs tout pas de zele.