Dagens Nyheter – 12 september 1871, sida 2

nn R RTR SRS Slutligen och för att afsluta tåget, kommo en lång fil af vagnar, representerande Europas förnimsta suveräner och andra utmärkta personligheter, som, då de icke kunde komma sjelfva, läto föreställa sig genom sina kuskar och histar, såsom bruket är inom den stora verlden. Man såg sålunda ekipager tillhörande österrikiska, preussiska, ryska, engelska, turkiska, med ett ord alla de nationers ambassader, hos hvilka legitimiteten och rätten med Guds fåde äro synnerligen hållna i ära. Hvad anbelangar Herr Thiers, chefen för verkställande makten, hade han efter långt betinkande skickat en droska för 40 sous (2 fr.), såsom ombud för statsvagnen, som han är uppdragen att köra. Då denna omätliga kortcge förlorade sig under Notre-Dames hvalf, uppstämde orgeln efter ett dånande preludium den sorgligt majestätiska sDies ire, dies illa omvexlande med de Profundis sjungen enstämmigt af 1500 röster. Om legitimiteten dött, njöt hon åtminstone en sig värdig hädanfird. Efter dödsgudstjensten, som föröfrigt icke utmärktes genom någon anmärkningsvärd tilldragelse, återtog processionen sin marsch iriktning mot Saint-Denis klosterkyrka. Afståndet mellan Paris och Saint-Denis ir omkring fyra kilometer; kommen halfvägs kände sig Louis Veuillot något illamående, hvarför man måste gifva honom parisersalt — pariserlukt, såsom hans embetsbroder de Villemessant uttryckte sig, hvilken senare ännu hade mod att skämta. Denna svimning var föröfrigt det enda som inträffade under detta långa sorgetåg; icke ens bäratna svigtade oaktadt hettan och bördan, som tryckte deras skuldror. Herr Benoist-4Azy, nedtryckt af sin höga ålder, hade väl ett ögonblicks afmattning, men kunde i tid hålla sig uppe genom snöret på sorghimmelen, vid hvilket han var angjord. .