Dagens Nyheter – 11 september 1871, sida 2

1 anSCCDUuCc Ull HNan05 IMIUNUVI oh SJARVFDEIMETA kall undfått tjenmstledighet och v. häradshöfdingen F. V. Å. Ryman törordnats att förrätta och afsluta innevarande års lagtima hösteting i Södra Roslags domsaga. undantagandes det med Wermdö skeppslag, hvilket e. o. notarien G. H. G. Malmsten blifvit förordnad att hålla och till slut bringa. Lärarinneseminarium och normalskolan för flickor. Invigningen af denna skola egde ilördags rum kl. 11 f. m. i närvaro af lärare och lärjungar och dessas målsmän samt ett så stort antal för saken intresserade personer, som den rymliga lärosalen kunde rymma. Den enkla, men högtidliga festen öppnades af f. d. statsrådet Hamilton med ett tal om den qvinliga bildningen i allmänhet. Efter afsjungandet af ps. 33, v. 1 och 2 uppträdde en af lärarne, lektor Norrby, i katedern och talade öfver den i dubbelt hänseende vigtiga bemärkelsedagen för skolan. Han kastade derunder en återblick på skolans verksamhet under de tilländalupna tio åren samt öfvergick derefter till dess framtid och de förhoppningar, som vid densamma voro fästa. Efter afsjungandet af ps. 197, v. 4 afslöts akten, hvarefter de närvarande togo den nybyggda, ståtliga och förträffligt inredda lokalen, kuset nr 32 vid Riddagatan, i betrektande. ILysning afkunnades i går i Slottskyrkan för första gången mellan fröken Greta Dahlqvist och godsegaren N. von Lantingshausen von Höpken; och i Ladugårdslands kyrka mellan fröken Hedvig Harling och premier-aktören hr A. Willman. Landsortspressen. Tidmngen Sundsvalls-Posten, hvilken under senaste året redigerats af hr John Neander, har, enligt Dalpilen, erhållit en ny redaktör i hr Axel Lundgren, hvilken under en följd af år stått i spetsen för Tidning för Falu stad och län. — För hr Lundgren hade ett stort antal Falusoar sistlidne tisdag en fest, dervid rektor Dahlbäck tolkade nämda samhälles aktning för hr Lundgren och hans publicistiska verksamhet. Allmänt telegrafistmöte, för öfverläggning om medlen till befrämjande af telegraftjenstemännens eget och telegrafverkets bästa, är enligt ett inom kåren cirkulerande förslag i fräga att hållas i Stockholm den 15 cktober. (T. T.) Aftäckning af minnesvård. I går på eftermiddagen syntes en ofantlig menniskommassa styra kosan ut genom Norrtull till Nya kyrkogården, der minnesvården på kyrkoherden N. J. Ekdahls graf kl. 5 skulle aftäckas. Vid denna tid anlände också en afdelning af barnen från Adolf Fredriks folkskola, iklädda uniform och under anförande af sin instruktör, hr I. Olofsson, samt derefter några af de personer som anordnat denna högtidlighet. Sedan barnen bildat fyrkant kring vården och de öfriga deltagarne jemte sångarne placerat sig derinom, börjades akten dermed, att en dubbelqvartett afsjöng Integer vite, Professor N. J. Andersson bjöd derefter täckelset falla och började i väl valda ordalag tolka orsaken hvarför man samlats samt för de församlade angifva, hvad Ekdahl varit och hvad han uträttat. Af talarens ord taga vi oss friheten återgifva följande: Hans lefnad förflöt utan märkliga bragder, den utgjorde en ständig omvexling af fröjd och sorg, af arbete och försakelse, men ändå blef han ganska olika bedömd; å ena sidan bemöttes han med tadel och hån och å den andra med bifall och jubel. Men utan att rubbas häraf fortsatte han dock ända in isin senaste ålderdom med sin mission att söka omdana kyrka, skola, stat och samfundslif. Utan att inlåta oss i någon kritik öfver dessa hans sträfvanden (hvarför denna plats ej heller voro lämplig), kunna vi blott tillägga att han egde ett hjerta, som klappade varmt för det sköna, sanna och goda. N T 32 år var Ikdahl kyrkoherde öfver en af de största församlingarne i hufvudstaden, och der hade han ett rikt fält för sin outtröttliga verksamhet. Mycken fattigdom hade ban att lindra, mycken okunnighet att skingra, mycken pestsmitta att afligsna, men det tydligaste och ojäfaktigaste beviset på Ekdahls