Dagens Nyheter – 11 september 1871, sida 2

-—-—MUR NN — Nej; men jag ser och tänker. Ni är, tycker jag, omkring tjugufem år gammal, och hvarför skulle man vid den åldern fara verlden omkring ifall man ej vore fattig och förälskad? Armand Louis suckade. — Sade jag inte det! utbrast Magnus. Ni är emellertid icke på väg till er käresta, ehuru man af ert glada lynne kan märka att ni har hopp om att snart få träffa henne. Andra omsorger upptaga er för tillfället, ty er blick är tankfull och ni skonar afsigtligt er häst. — Jag far för att uppsöka konungen af Sverige, svarade herr de la Guerche, förvånad öfver sin följeslagares skarpsinnighet. — Gustaf Adolf? Och det säger ni först nu? Det tjenar då ingenting till att ni reser till Stockholm, ty konungen uppehåller sig för närvarande i Göteborg, för att mönstra sina trupper. Följ mig, och låt oss lemna stora landsvägen. Magnus gaf sig min af att känna alla vägar i Sverige, likasom han kände till alla städer i Tyskland. Och man måste medgifva att äfven i de tätaste skogar for han aldrig vilse. Vid flera tillfällen märkte herr de la Guerche mer än väl att Magnus; trots allt sitt skryt, var en beslutsam och förståndig karl. Då de kommo Göteborg så nära att Magnus kunde visa Armand Louis stadens kyrktorn, som aftecknade sig mot den blå himmelen, hade förhållandet :dem emellan antagit en karakter,