Dagens Nyheter – 11 september 1871, sida 1

en sådan endast kan bilda en mycket ofullständig kader. Hr Lovån erinrar i sin i många hänseenden mycket förtjenstfulla skrift) om yttrandena i denna syftning af hrr Jules Stjernblad, Beck-Friis, öfverste Wijkander och öfverstelöjtnant Nisser. Det framgår af dessa yttranden, om man dissekerar dem och fullfölier tankegången uti dem, att då regeringen erbjuder den indelta armån till stam, går den dermed icke till mötes representationens uttalade vilja att svenska armån skall bestå af stam och beväring. Den riksdag som i dag samlas är för tidig, säger man allmänneligen. Det kan ock sägas att den kommer för sent. Om regeringen i fjol hade sammankallat en sådan riksdag till den 11 september 1870, skulle det gått för sig att medan vinden blåste få igenom snart sagdt hvad lappverk som helst; men nu skall representationen — den första kammaren likaväl som den andra — taga sig friheten att utan afseende på några tidningars skräfvel i lugn och med tillbörlig betänksamhet pröfva regeringens förslag lannu dep antager det, öfvertygad om att riktigaste vägen att snart få ett dugligt och starkt försvar är att icke stanna vid halfgjordt arbete och öfvergångsformationer. Det var en gång en svensk konung som förde till valspråk: med Gud och Sveriges allmoge! Eu verksamhet under detta banär torde bära bättre och säkrare frukter än den devis: Med Aftonbladet ech mot Sveriges allmoge! som vederbörande mer och mer tyckas blifva benägnue att sätta till motto på sina anföranden till protokollet. 5) I hvilken han, i strid mot vår åsigt, uttalar sig mot den uppfattningen hos de 106, att rustoch rotehållarne hafva rätt att varda befriade från sin ifrågavarande börda då de åtaga sig den allmänna och utsträckta värnepligten.