Dagens Nyheter – 9 september 1871, sida 2

En måleriarbetare har anmodat oss om plats för nedanstående genmäle å en annan måäleriarbetares här införda uppsats angående arbetsinställelser: SArbetarers oro är öfverskriften på en artikel i Dagens Nyheter för tisdagen den första augusti, som röjde något ovanligt, både i åskådning och framställningssätt, mot hvad man är van att finna när dylika saker och händelser omordas i våra tidningar. I slutet af denna artikel hade Xen måleriarbetare, med sin breda pensel, doppad i stillaståendets limfärg sökt åstadkomma några beräknade slagskuggor som, enligt måleriarbetarens sätt att se, skulle falla endast och allenast på arbetaren. Men är detta så alldeles riktigt? Arbetaren har visserligen sina fel och lyten, med detta delar han gemensamt med de öfriga i samhället; hura skulle han kunna vara annorlunda? Han är här som mången annorstädes precis hvad samhället gjort eller gör honom till: en varelse utan politiska rättigheter endast skyldigheter, ställd under pdrättvisa lagar (till exempel försvarslösnetsstadgan), som kränka haåns rättsmedvetande samt undergräfva hans moraliska känslor och göra honom till en främling i sitt eget fosterland, utan hopp att ernå de förmåner han som menniska egde rätt att åtvjuta, liksom vore han tillyxad af något sämre virke än de som draga fördel af hans arbete. Tror man väl att alla dessa arbetsinställelser,