lakansröd plym. Hvar gång uppasserskan kom honom så nära att han kunde nå henne med sina långa armar, fattade han henne om lifvet och ville med våld taga en kyss af henne, Hon slet sig ifrån den oförskämde, hvilket emellertid icke hindrade honom från att vid nästa lämpliga tillfälle upprepa försöket. Så fortgick det en stund. Huru förklara, att Armand Louis, då han betraktade denna tjenstflicka, ovilkorligt kom att tänka på fröken de Souvigny, med hvilken hon likväl icke hade den ringaste likhet? Det kunde han ej sjelf svara på. Plötsligt inträffade att mannen med skarlakansröda plymen fattade den unga flickan i armen och steg upp, då hon sökte försvara sig, samt qvarhöll henne med så mycken styrka att hon uppgaf ett rop af förskräckelse. — Hallå, kamrat! ropade herr de la Guercho harmsen. Öfverraskad af detta oförmodade tilltal, öppnade mannen sin hand, och flickan sprang ifrån honom, uppretad och brydd. Nu lemnade berr de la Guerche sin plats och gick några steg fram i salen, — Om jag vill kyssa en vacker flicka, sade han, så brukar jag gå tillväga på ett helt annat sätt än ni, min vän. Se här hur jag gör. Och med hatten i harden samt med minen hos en privs som helsar på en drottning, nalkades ban leende uppasserskan. — Mademoiselle, yttrade han till henne, en