flögo omkring och sjöngo så gladt under den klarblå himmelen. Armand Louis sprang upp ur sängen och öppnade fönstret. En frisk och ren luft inträngde och fyllde hans lungor. Hvilan hade återgifvit hans lemmar deras elasticitet, hans kropp dess naturliga värme. Det landskap, hans blick öfverskådade, upptogs af grönskande ängar och små skogsdungar. Han var nu i samma land, der slottet S:t Wast låg, intet haf skilde honom från det ställe der Adrienne afvaktade hans återkomst! Herr de la Guerche klädde sig hastigt och gick ned för trappan. I -värdshusets stora sal fann han en sprakande brasa i spiseln, och kring borden sutto åtskilliga män. En vacker flicka, som hade klädningsärmarne uppvikna ända öfver armbågen, gick och kom i salen med lätta steg. Armand Louis slog sig ned vid ett bord, som ännu var tomt, och lät servera sig frukost. Nästan midt emot honom satt i ett hörn af salen en starkt byggd, solbränd man med gråsprängda mustascher: och klädd ien vid skinnrock; denne åt rökt oxkött med god aptit. Ett väldigt ärr, som sträckte sig från pannan ända ned till munnen, vanställde ena sidan af hans ansigte; han hade tagit af sig sabeln och ställt den bredvid stolen; på bordet framför honom låg en svart hatt, prydd med en skarDE BEGGE FRANSMÄNNEN. 3