Dagens Nyheter – 8 september 1871, sida 1

befriade från denna värnepligt eller ökade skatt, eller också måste af dem den alldeles skattefria klassen hafva ersättning derför, och den dernäst varande i utbyte befrias från sina förutvarande skatter, till så stort belopp som svarar mot tillökningen i värnepligt. Det var i öfverensstämmelse med ett dylikt sakernas skick som i det gamla Rom hela den sjette eller lägsta folkklassen var befriad från krigstjenst och den fattigaste delen deraf dessutom alldeles skattefri. Att en mängd rotehållare tillhöra den klass, som icke kan påläggas ytterligare skatter utan att derigenom försättas i obestånd, torde icke kunna förnekas. Hvad är då riktigare — följaktligen mera patriotiskt — än att deras målsmän inom representationen motsätta sig allt vidare ökande af deras bördor och således äfven en utsträckt värnepligt? — Och då det naturligtvis vore fåfängt att åberopa rätt och billighet, så förskansa de sig bakom lagen genom att åberopa knektekontrakten. Skulle alla öfriga af samma förmögenhetsklass — d. v. 8. den, som redan är så hårdt beskattad att den icke tål vid mera — hafva politisk rösträtt, så lider intet tvifvel, att ju icke inom representationen röster skulle höja sig för att skydda äfven deras rätt och, för hvarje gång en utsträckning af värnepligten beslutades, yrka på minskning af deras skatter. Rotehållare finnas, som äro förmögna, till och med rika. Att minska dessas skatter med anledning af utsträckt värnepligt, vore således visserligen en orättvisa ur den nu uppställda synpunkten.) Men då man icke kan, hvarje gång värnepligten utsträckes, lämpligen för hvarje roteradt hemman bestämma huruvida detsamma, till följd af egarens (eller egarnes) förmögenhetsvilkor, borde befrias från rotering, hvilket, om det äfven med rättvisa kunde för en gång verkställas, dock icke förhindrade att, efter en viss tid eller då ny egare uti andra förmögenhetsvilkor kommit i besittning af jorden, ett tillstånd af orättvis beskattning ånyo uppstode, så är detta ett bevis på huru olyckligt ett grundskattesystem eller hvarje annat skattesystem är, som, i stället för att beskatta medborgaren i staten, lägger skatten på döda ting. Man kan under ett sådant tillstånd icke öka beskattningen å de rike eller dem som tåla vid en skatteförhöjning utan att samtidigt bringa den fattige på obestånd; och tvärtom kan man ej befria den sednare från en för stor börda utan att gifva de förre en skänk på det allmännas bekostnad, Dä ingen af de rika och väl aflönade herrar, som äro så benägna att förebrå rotehållarne deras motstånd, har lyckats utfinna något sätt att förhjelpa ossur detta dilemma, borde de finna det naturligt, att icke allenast rotehållarne, utan ock hvarje opartisk, uti indelningsverket se en gordisk knut, hvilken endast upplöses genom att afhvggas, och att således denna förargelsebringande del af vårt skatteväsende afskaffas utan aflösning. Bibehåller man, efter indelningsverkets afskaffande, stamtruppen, så bibehåller man också bördan af dess underhåll, ehuru denna då komme att fördelas på alla, som kunna ; —— I ) Vi afse här från kontraktsförhållandet mellan ! rotehållaren och staten. !