Dagens Nyheter – 8 september 1871, sida 1

— 220 — Armand Louis betraktade det misstänkta skeppet. För en stund sedan såg det utsom en snöflinga, men nu som en svan, klyfvande böljorna. — Det är en ypperlig seglare, återtog kaptenen flegmatiskt. Om mörkret icke tilltog så hastigt, skulle han hinna upp oss inom en timme. — Hvad skulle han då göra? — Detsamma som alla hans kamrater, de andra sjöröfrarne; han skulle hissa en eller annan flagg, färgen gör intet till saken, och helsa oss med ett kanonskott, hvilket betyder att man skall lägga bi. — Om man inte bryr sig om att höra på det örat? — Trakteras man med ännu ett skott. — Om man svarar? — Blir han vredgad. — Och om man stannar? — Sänder han en slup, fylld med en hop väpnade banditer, hvilka komma ombord och taga allt som de finna vara af något värde. — Skeppet blir såledesplundradt. Men hur går det sedan? — Sedan borra de ett hål i fartyget, så att detta sjunker till hafvets botten. — Med hela besättningen? — Ja, såvida inte en del af besättningen stupat under striden eller smittats af det dåliga exemplet och låtit värfya sig till handtlangare åt sjöröfvaren, DE BEGGE FRANSMÄNNEN.) 3?