-—e Äfventyr till sjöss och lands. Åter färdades Armand Louis gefom Flandern samma väg som han rest en gång förr; men nu var han ensam, och han tänkte med vemod på de dagar, då han ridande mellan sin käresta och sin bäste vän hade helsat den uppgående solen med ett gladt leende. Renauds muntra stämma ljöd icke mera i hans öron, och fröken de BSouvignys milda blick mötte icke mera hans öga. Carquefou och den stackars Dominique voro icke längre stadda på utflykter i närheten af vägen, för att uppsöka ett någorlunda trefligt värdshus. Herr de la Guerche hade nu större erfarenhet, men han hade i stället förlorat sina ljufvaste illusioner. Bakom sig lemnade han en graf och en förhärjad stad, för att möta två oförsonliga fiender, Johan v. Werth och grefve Pappenheim. i Armand Louis bröst häfde sig, han kastade en afskedsblick; den sista, på la Röchelles nedskjutna vallar, omfattade n värja och sporrade sin häst, i det han sade wll sig sjelf: — Jag har Adrienne att vinna och min värja vid sidan; med Guds hjelp, är ingenting förloradt ännu. I Dieppe gick Armand Louis ombord på ett holländskt fartyg, som var destineradt till Sverige. Till dess hade resan aflupit utan