Dagens Nyheter – 7 september 1871, sida 2

något nämnvärdt äfventyr; så blef och förhållandet med största delen af seglatsen. Det holländska skeppet var icke någon snabbseglare, men det gick stadigt och säkert sin väg fram. Kaptenen var en lugn, tystlåten man, som -. tycktes känna i grund sitt yrkes alla hemligheter. I flera hänseenden påminde David Johan mycket om Abraham Cabeliau; han var, likasom denne, en ifrig anhängare af den protestantiska religionen. Redan hade man endast några få mil qvar till svenska kusten, då man varseblef en seglare vid borisonten, som hastigt nalkades. Kaptenen gick fram till lotsen och talade sakta med. honom en stund, hvarefter det holländska skeppet ändrade kurs; men det andra fartyget, hvars segel den nedgående solen starkt belyste, kom fortfarande närmare, i stället för att aflägsna sig. Det såg verkligen. misstänkt ut. Natten inträdde. Man måste begagna sig af denna, för att undkomma det förföljande skeppet. På kaptenens befallning tillsattes alla segel, hvarigenom farten icke obetydligt ökades. Armand Louis slog sig ned vid kaptenens sida. — Hafvet är alltså icke säkert här? frågade han. . — Hafvet är ingenstädes säkert, svarade kaptenen, hvilken höll sin blick oafvändt fästad