Dagens Nyheter – 7 september 1871, sida 2

— 440 — — Ni har svarat, utan att tala, sade kardinalen leende. Ack, hjertats ungdom, hvilket fäste är starkare än du! Jag skall icke försöka öfvervinna ert motstånd, min herre. En kapten, hvars arm vore i Frankrike, under det hans hjerta dvaldes i Sverige, måste ovilkorligt vara en dålig soldat. Res alltså, men låt mig först ge er ett bevis på den aktning jag hyser för er. Vill ni åtaga er att föra ett vigtigt bref till Sverige? — Befall! Kardinalen skref några rader, sammanvek papperet, förseglade det och räckte det sedan till herr de la Guerche, i det han sade: — Ni lofvar mig, vid er adelsmannaära, att, om ri lefver, sjelf öfverlemna detta bref till konung Gustaf Adolf och icke till någon annan, ej ens till kansleren Axel Oxenstjerna; dör ni, må detta bref upphöra att existera på samma gång som ni sjelf. — Det svär jag. — Res nu, herr grefve, och om lyckan icke är med er derborta i den aflägsna norden, dit ni ämnar er, så kom ihåg att alltid en. plats står er öppen vid franska hofvet. Armand Louis: reste sig upp, gjorde en ödmjuk bugning och lemnade kabinettet. — Nå, har du nu blifvit kung? frågade Renaud, — Icke ännu, svarade Armand Louis. — Hvad har du då blifvit?