— Om hang eminens gör dig till kung af Frankrike och Navarra, så uthämn mig till din jagtkapten. En dörr öppnades, och herr de la Guerche fördes in till ministern. Denne var sysselsatt med att underteckna åtskilliga skrifvelser, hvarpå en sekreterare sedan tryckte det kungliga sigillet. — Min herre, jag skall straxt vara till er tjenst, sade kardinalen och pekade på en stol. Armand Louis tog plats. Kardinalen expedierade ytterligare fyra å fem skrifvelser, hvarpå han afskedade gekreteraren genom en rörelse med handen och vände sig till Armand Louis, hvilken emellertid noga studerat den man, som hade hela Frankrikes öde i sina händer. — Jag vet, hvem ni är, sado kardinalen, hvarifrån ni kommer, och hvad ni har gjort. — Då är jag lugn, ers eminens. — Ni var således icke lugn, när ni kom hit? — Det är sannt. Jag har stått på era fienders sida, och ni har segrat. Vidare har jag låtit nedgöra femhundra man af de trupper, öfver. hvilka ers eminens förde befälet. Kanske, har jag tänkt, är det kardinalens mering att statuera ett exempel genom att döma mig till döden, icke derför att jag ådagalagt större nit än andra vid la Rochelleg försvar — ty alla de våra ha fullgjort sin pligt — utan emedan slumpen fogat det så att jag på sednaste tiden blifvit mera bemärkt än de festa DE BEGGE FRANSMÄNNEN.? Fi.