Dagens Nyheter – 6 september 1871, sida 2

— 209 — De båda soldaterna togo hvar sin spade, och snart var grafven igenfylld: Armand Louis gömde hufvudet mellan sina händer och snyftade. — Ni vill: väl inte göra. honom något ondt? upprepade: gossen, i det han åter kom fram till Renaud; utan honom skulle min mor ha saknat bröd. Sedan presten gått sin väg, satte sig Armand Louis med sammanknäppta händer på en stubbe: -— Säg mig nu: hvad vill du? yttrade han till herrsde Chaufontaine. — -Ack, det var en tapper soldat, mumlade Renaud, som icke :kunde taga Bin blick från grafven, ett. ädelt hjerta, en trofast handt.. Om den helige Petrus icke öppnar paradisets port på vid gafvel för honom, så skall jag, vid Sankta Estokade, mitt skyddsHelgon, säga honom rent ut att han handlar orätt öh okristligt. —— Gud låte mig få dö Käson han! Svarade Armand Louis: — Hum! suckade Carquefou: Ett ögonblicks tystnad inträdde, hvarpå Renaud ändtligen blef hörre öfver sin sorg, fattade Armand Louis hand och sade: — Hans eminens kardinal de Riehelieu vill tala med dig. — Med mig? utbrast herr de la Guerche och upplyftade hufvudet. — Ja, med dig, min vän, och ingen annan.