Dagens Nyheter – 6 september 1871, sida 2

-—-—— g00 — två tappra adelsmän bära sig åt. Omfamna mig ännu en gång. — Gerna, svarade herr de la Guerche, som nu först fick tillfälle att yttra ett ord; men säg mig nu, min vän: när träffas vi åter? Renaud pekade med värjspetsen på staden och sade i förändrad ton: — Allt är således förloradt derinne? — Allt. Renaud suckade. — I morgon kommer förmodligen order till stormning att gifvas. -Om du skulle dö under striden, hvad skall jag då säga till Adrienne? — Att jag har uppfyllt min pligtintill det yttersta, och att; min sista tanke rörde henne. De två vännerna tryckte. tysta hvarandras händer och skildes åt. Bådas ögon voro fuktiga, och deras hjertan tunga. En fjerdedels timme gednare var Renaud åter vid kardinalens sida; han yttrade: — Det: var verkligen min vän, grefve Armand Louis de la Guerche, den tappraste soldat som någonsin fört en värja och suttit på en häst. — Det var väl derför ni omfamnade honom så kärvänligt, sade en musketör: Herr de Chaufontaine betraktade musketören med stolt min och svarade: . — Om ri har lust, kan ni lätt få tala med herr de la Guerche; han är ännu qvar utanför fästningsporten. En hel mängd officerare gjorde min af att