Dagens Nyheter – 6 september 1871, sida 1

dem, hvar de skulle träffa Armand Louis. I stället för att lemna några bestämda upplysningar, pekade somliga på de nedbrända husen och de raserade vallarne, andra på de nyligen uppkastade grafvarne, och alla svarade: — Söken. : — Vi ha icke gjort annat i tre timmars tid! ropade Renand. Emellertid nalkades dem en gosse, som såg mäkta bedröfvad ut, och hvilken en stund hade följt efter dem, samt yttrade, i det han ryckte Renaud i kappan: — Ni vill väl inte tillfoga en tapper soldat, :som alltid uppfört sig ädelmodigt, något ondt? — Jag!... Hvem menar du att jag skulle vilja göra ondt? sade Renaud. — Herr de la Guerche. — Känner du honom? Gossen nickade. — Guds död, jag är hans bäste vän. Om du vet, hvar han är, så. för mig ögonblickligt till honom. Du skall få en ecu derför. — Behåll era pengar och följ mig. Gossen gick med raska steg in på en smal gata och anlände efter några minuters förlopp till en oansenlig byggnad, der han införde sina följeslagare. Han öppnade dörren till ett rum, beläget åt gårdsidan, hvarest en likkista stod midt på golfvet. Locket var icke pålagdt. I denna likkista hvilade herr de Char