AA. RH OUG SE hade snart, eskorterad af Carquefou, lemnat kar dinalen och batteriet ett godt stycke bakom sig Under vägen mötte Renaud, som icke tänkte mera på la Rochelle och dess kanoner, än om fästningsvallarne varit kryddlimpor och kanonkulorna bröstkarameller, en hugenott, som ville roa sig med-en liten tvekamp. : — Ur vägen! ropade Renaud; jag har ingen tid att förlora. : Härvid anföll han sin fiende från sidan med en sådan :våldsamhet att dennes häst kastades omkull och föll öfver ryttaren. En annan hugenott kom emot honom, — Ah! era skälmar, huru länge vilja ni då upptaga tiden med att leka som skolpojkar? Och i nästa ögonblick låg äfven denne ryttare på marken, men hästen stod qvar på benen. Armand Louis, hvilken på afstånd aåskådat denna besynnerliga tornering, satte nu sin häst i galopp och nalkades hastigt Renaud. Denne, som emellertid råkat i raseri, rusade emot honom, svängande värjan i luften. — Kom hit, så att jag får hugga dig midt itu! ropade har. Men då han märkte att det var herr de la Guerche han hade framför sig, stack han skyndsamt värjan i slidan och omfamnade hjertligt sin barndomsvän, sägande: — Hvad det är ljuft att träffas efter en så lång skilsmessa! DE BEGGE FRANSMÄNNEN, 20,