Dagens Nyheter – 5 september 1871, sida 2

namn sedan den dag då jag flydde. Låt mig blott först trycka er hand. Armand Louis uppfyllde hans önskan, hvarefter han fortsatte ridten med ökad fart, för att upphinna sina stridskamrater. — Adjö! ropade den gamle efter honom. Och med den tända luntan i handen lade han sig ned på knä invid den omtalade gropen. När herr de la Guerche åter befann sig bland sina kamrater, sade han: — Tagen af er hatten, mina herrar! I detta ögonblick uppoffrar sig en martyr för oss. Nu började de kungliga trupperna taga batteriet i besittning. En minut sednarc sågs en skara praktfullt klädda officerare stå invid kanonerne. — De äro redan långt borta, yttrade en af dem, hvars blick följde de retirerande hugenotterna. — Ha de ej gifvit oss ett föredöme, som förtjenar efterföljas? Till kanonerna, soldater! ropade en kapten med ursinnig stämma. Och för all del sigten noga! Ordern lyddes genast. Armand Louis, som med blottadt hufvud red ett litet stycke efter de sina, stannade tvärt, vände sig om och blickade upp mot batteriet. På långt afstånd såg han kardinal Richelien, åtföljd af sina musketörer, komma .ridande i galopp till den plats der striden nyss stått. Plötsligt visade sig en man omedelbart nedanför batteriet, hvilken svängde en brin