allvar med denna sak, ty det är dock oförsvarligt att 20 millioner om året så illa användas, att vi, oaktadt vårt försvarsväsen årligen kostar öfver denna summa, enligt den afdöde general Hazelii utsago, icke hafva något försvar. Men om vi äro öfvertygade om vigten af att det sker, så äro vi dock icke öfvertygade om att ett uppskof på fyra månader skulle kunna medföra någonsomhelst våda, med mindre vi blifva upplysta om att våra förhållanden till utrikes makter äro så spända att ett uppskof kunde medföra den vådliga påföljd att vi kunde blifva plötsligt anfallne. Vi kunna således ej taga tillbaka ett ord af hvad vi i detta hänseende sagt, och vi veta för visso att denna vår åsigt delas af alla dem, hvilka ej, i likhet med Aftonbladet och dess anhängare, hafva förlorat förmågan att tänka på något annat än de stora krigsskandinaviska planer, som redan bringat ett af de nordiska länderna till branten af sin undergång och hvilka, om de ej blefve hejdade, utan tvifvel skulle bringa äfven vårt eget land i samma svåra belägenhet. Då nu regeringen icko angifvit någon bestämd och tydlig anledning hvarföre den sammankallat urtima riksdag, och då ingen giltig anledning af våra inre förhållanden skäligen kan utletas, så ligger den tanken temligen nära att det är några yttre förhållanden som varit den verkande anledningen till nämnde kallelse. Aftonbladet må i sin egenskap af halfofficiel organ svänga sig hur det vill och söka att på bästa vis dölja sin svaga position, så kan dock ej svenska folket nöja sig med dylika halfdunkla tillkännagifvanden, utan det måste veta på hvad punkt frågan verkligen står, och regeringen är helt enkelt skyldig att i detta hänseende gifva fullt tillfredsställande förklaringar. I motsatt fall måste man antaga att historien om den vidt beryktade preussiska noten är fullkomligt sann i alla sina detaljer och att sålunda den urtima riksdagen verkligen blef beslutad i den nattliga konseljen, der denna not med sådan ifver af vederbörande skall hafva blifvit företedd. Vi hafva, som vi förut yttrat, i det längsta tviflat, men saken börjar förefalla oss mera sjuk än förut.