Dagens Nyheter – 4 september 1871, sida 2

— Öd -—ord, vara fästad vid er med den mest oinskränkta hängifvenhet. Ett föraktfullt leende krusade baronens läppar. — Herr grefve, sade han, jag föredrager den adliga jungfrun framför den adlige ynglingen. Betrakta denna rosett, som fröken de Souvigny har skänkt mig; så länge den sitter vid mitt värjfäste, ger jag ej herr de Pardaillan hans ord tillbaka. Herr de la Guerche rätade ut sig i sadeln och ropade: — Nåväl, min herre, så sannt jag heter Armand Louis de la Guerche, skall jag taga denna rosett ifrån er. Efter att ha yttrat detta, sporrade han sin häst och red ut genom slottsporten, åtföljd af Renaud och Carquefou. I det ögonblick, då herr de Chaufontaine passerade ett af slottets hörn, föll en liten blombukett, ombunden med ett rödt sidenband, ned för hans fötter. Han skyndade sig att upptaga den. En snöhvit hand visade sig i ett fönster, gjorde ett afskedstecken och försvann. — Men det är ju inte baronessan Igomers fönster! sade Armand Louis. — Gode Gud i himmelen, denna sista olycka fattades mig blott! utbrast Renaud, utom sig af glädje.