Dagens Nyheter – 2 september 1871, sida 2

fjöolyekea, Nordtyska skeppet Hebe bar, enligt Dagligt Allehanda, på resa från Riga till Oporto med last af hampa strandat vid Näsby på östra kusten af Öland. Närmare underrättelser saknas. Svenska fångar i Chicago. En svensk, som besökt fängelserna i Chicago skrifver följande i Göteborgs-Posten: 41 den särskildt för qvinliga fångar inredda afdelningen såg jag mest unga flickor; men jag påträffade der äfven en stackars dalzulla, som, öfverkommen hit till landet för ej så länge sedan, blifvit anklagad för stöld från sitt husbondfolk, som håller boarding house4. Min lelsagare sade sig vara fullkomligt öfvertygad om, att hon blifvit orättvist beskylld -och att hon således snart skulle blifva ställd på fri fot. En svensk vid namn Charles Roback och bekant såsom en af Scandinavian Emigrant Agencys djerfvaste runnare, satt der äfven, och sitter der ännu, för en stöld af jernvägsbiljetter. Till fängelsets vaktpersonal hörde en svensk, hr Stoen(?), hvilken jag af många hört berömmas såsom särdeles verksam, när det gäller att med råd och dåd bistå dem af hans landsmän, som iro nog olyckliga att blifva införda här, anklagade eller misstänkta, för något brott. Fornforskning. Under denna rubrik förekommer i Göteborgs-Posten följande intressanta meddelande: Finska fornminnesföreniogen har utrustat en storartad och särdeles väl ordnad expedition, hvilkea fått i uppdrag att taga reda på Finlands gamla minnesmärken. Expeditionen står under ledning af vär om fornforskningens befrämjande förtjenta landsman, artisten N. M. Mandelgren, och den utgöres, utom honom, af dr t. Nervander, stud. E. Aspelin, J. Callander, B. Fabritius, A. Edelfelt, WW. Westling och O, Lilius. Hvar och en af dessa eger, vid sidan af att de deltaga i den gemensamma forskningen, tillika sin särskilda charge, att t. ex. en hufvudsakligen sysselsätter sig med det rent ethnografiska, en annan med arkivforskningen, en tredje med folksägnerna o. 8. v., Expeditionen har börjat sin verksamhet på Ålandsöarne, hvilka redan lära ha hunnit genomforskas åtmiostone i allt hvad konstoch kulturhistoria angår. Man fioner att vägen öfver Åland ända från de äldsta tider utgjort den allmänna farleden mellan Sverige och Finland. Befolkningens seder och språk äro alltigenom svenska och dialekterna röja att invandringen skett från olika svenska provinser, hvarå äfven ortnamnen såsom Dalkarleby m. fl. hämtyda. Kyrkorna ha i allmänhet likhet med de upländska kyrkorna, och ej blott byggnadskonsten utan äfven skulptur och måluing i dessa kyrkor röja tydligt svenskt ursprung. På skären vid Eckerön finnes ett slags fornlemning från nyare tid, nemligen från ofredsåren 1717—1722, då invånarne på de stora öarne öfvergåfvo sina bostäder för att här söka skydd. Annu synas spår af de pakugnar m, m., hvilka flyktingarne här provisionelt uppförde åt sig. Den åländska allmogens klädedrägt har i följd af närheten med Stockholm förlorat all cgendomlighet, och om den trägna samfärdseln med Sverige vittna också de genom kolportäörer spridda skrifter af svenska evangeliska fosterlandsstiftelsens förlag, hvilka vanligen pryda väggarne i de åländska bondstugorna. Koleran. Det är nu officielt bekräftadt, att koleran epidemiskt utbrutit äfven i Tilsit, Isterburg och Elbing. haknanene————— ts —————r RN RN