Dagens Nyheter – 2 september 1871, sida 2

älskar Diana de Pardaillan? Jag har ej velat tro detta, jag har tillslutit ögonen för den förfarliga sanningen, men ni har dragit försorg om att öppiis Mina ögon. Icke ens i afton, då vi kanske för sist2 gången voro tillsammans på S:t Wast, och då jag ej kunde tänka på något annat i verlden än er, hade vi ett enda leende att skänka mig, under det ni oupphörligt betraktade Diana med blickar, glödande af kärlek. Och ni tror, att jag vill finna mig i denna förödmjukelse, att jag vill förlåta er denna trolöshet, och att jag ämnar utan strid afstå er åt min medtäflerska, som jag hatar af allt mitt hjerta? Nej, så feg är jag icke, men ni känner mig ännu ej riktigt, Renaud! Herr do Chaufontaine reste sig upp och sade höfligt, men kallt: — Är detta en hotelso, fru baronessa? Men Thekla kastade plötsligt sina båda armar kring hans hals och sade i passionerad ton, under det ymniga tårar frambröto ur hennes ögon: — Haf medlidande med mig, och res icke! Stanna här, och allt hvad du vill, det skall jag göra. Vill du att vi skola lemna Sverige? Nåväl, jag följer dig... Jag reser till Spanien, till Italien, till verldens ända, om blott jag får vara i din närhet. Jag tillhör dig med lif och själ, jag älskar dig lika högt som jag hatar denna Diana. Renaud frigjorde sig ur baronessans armar