Dagens Nyheter – 2 september 1871, sida 2

susning derutanför. Baronessan Thekla Igomer låg i en elegant aftontoilett utsträckt på en soffa. Hennes blottåde högra arm hade hon vårdslöst kastat öfver en fdvidstående taburett, mot den andra armen lutade hon sitt hufvud. Hon tänker; men på hennes läppar spelar ett hånfullt löje; blicken är dyster. Då och då häfver sig hennes barm, och en stark rodnad utbreder sig plötsligt öfver hennes ansigte, för att åter lika plötsligt förvinna, Fastän orörlig och stum, är hon full af stormar och hotelser. Baronessan är liten och spenslig; men tack vare hennes lätta kostym, är man i tillfälle att skönja hennes axlars rundhet, armarnos bländande hvithet, det harmoniska i hela hennes kroppsbyggnad. Hon ler, men leendet upplyser icko hennes ansigte; öfver detta hvilar ett uttryck af djerfhet och hänsynslös beslutsamhet. Plötsligt hördes ljudet af lätta steg från balkongen. Baronessan rörde sig icke, men en mörk rodnad uppsteg på hennes kinder, då han såg en hand upplyfta gardinen, och Renaud inträdde, — Ah, ni drömmer! utropade Renaud, Förtjusande varelse, man skulle kunna taga er för den sköna Alkmene, väntande på Jupitor. Baronessan Igomer pekade på den invid soffan stående tuburetten och sade i sträf ton: