Dagens Nyheter – 2 september 1871, sida 1

-— UJ — Markisen berättade nu, huruledes Johan v. Werth i slaget vid Lutter am Baremberg hade räddat honom undan en österrisk kroat, som redan höjt sin lans för att gifva honom nådestöten. Baronen ville ej mottaga någon lösen af honom, och genomträngd af tacksamhet, hade då herr de Pardaillan svurit att han skulle uppfylla den första önskan, hans lifa räddare framställde till honom. Från don dagen ända till dess Johan v. Werth kom till Sverige i ett ärende från tyske kejsaren hade herr de Pardaillan och han icke sett hvarandra. — För åtta dagar sedan påminde han mig om mitt på valplatsen gifna löfte, sade herr de Pardaillan. Hvad kunde jag svara? Han gick fram och tillbaka på golfvet med hastigÅ steg och tillade: — Hvarför har ni into förr öppnat ert hjerta för mig? Hvarför tillstod ni into allt genast efter er ankomst hit? I — Huru skulle j.;g ha kunnat göra det? svarade Armand Louis. Ming ni, med hvilken min ni tog emot mig? Fröken de Souvigny är rik, jag är fattig, och ni hyste dåliga tankar om mig, innam ni lärt känna mig. För mig gick det på intet vilkor an utt hog er anhålla om hennes hand. ingenting annat om er än hvad jag erfarit af ett bref från grefven af Pappenheim, uti hvilDE BEGGE FRANSMÄNNEN. 27.