det, innan ni kom. Vill ni vara så god och öppna brefvet. Johan v. Werth bröt sigillet, hvarpå han lemnade skrifyvelsen till herr de Pardaillan, som med klappande hjerta mottog och läste densamma. En outsäglig glädje afmålade sig i hans ansigte, och med en rörelse, som han ej förmådde beherrska, räckte han brefvet åt Johan v. Werth. Detta innehöll endast följande ord: Nej, aldrig. . Och längre ned stod skrifvet med samma stil: Jag, konung , Gustaf Adolf. Johan v. Werth sammanknöt sin hand och utropade häftigt: — Således blir det då krig utaf! Derpå tillade han, stampande i golfvet: — Hvilken skada! I förbund med honom skulle vi ha kunnat beherrska verlden! Herr de Pardaillan ville icke svara, men han tänkte att Sverige blott med sin egen vapenmakt skulle kunna beherrska Tyskland. Medan detta föreföll i herr de Pardaillans kabinett, uppsökte herr de la Guerche Adrienne, gom han träffade i trädgården. Då den unga flickan blef honom varse, skyndade hon honom till mötes, fattade hans händer och utbrast med tårfyllda ögon: — Ändtligen! — Hvad är på färde, min älskade? frå