Dagens Nyheter – 1 september 1871, sida 1

— 201 — — Således hans gardeskapten? — Nej, icke heller hat. — Känner pni innehållet af detta bref? — Jag har ej den ringaste aning derom. Herr de Pardäillan ringdv på en klocka, och en betjent inträdde. — Bed baron Johan v. Werth komma in till mig, befallde han. — Ni har ingenting mer att säga mig? frågade Armand Louis. — Nej. — Det är ett riktigt nöje att resa i era ärenden, herr markis; ni slösar åtminstone inte med tacksamhetsbetygelser. Herr de Pardaillan fattade Armand Louis hand och yttrade: — Var ej ond på mig; detta brefs innehåll skall afgöra verldens öde. Man hörde nu Johan v. Werth komma uppför trappan. Herr de Pardaillan pekade på en mindre dörr, anbragt i ett hörn af rummet, och sade till Armand Louis: — Ni ursäktar väl min oartighet? — Statens affärer gå framför allt annat, skyrdade sig Armand Louis att svara. Och den unge mannen, som mera intresserade sig för Adrienne än för verldens öde, gick sin väg, lemnande herr de Pardaillan ensam med Johan v. Werth. — Som ni ser, sade herr de Pardaillan till denne, är sigillet orördt, har jag ej velat bryta DE BEGGE FRANSMÄNNEN. 2G.