Dagens Nyheter – 31 augusti 1871, sida 2

Några timmar sednare var Armand Louis redan på väg till 8:t Wast. Då han passerade det hvita huset, sade han för sig sjelf: — Farväl Margareta, och lefve Adrienne! XVI. Ett åskslag. Carquefou förde emellertid ett riktigt angenämt lif på S:t Wast. Han beundrade slottets imposanta arkitektur och svor vid alla gudar att han aldrig hade varit i något förnämt hus, der man haft ett så förträffligt kök. — Herr markis, sade bön till Renaud, det är verkligen synd att ett så välförsedt hus skall tillhöra en kättare. Ibland om morgnarne, innan han ännu förtärt något, suckade han; om aftnärne efter en utsökt supå grät han af rörelse, medan han tömde sitt glas vin. — Herr markis, brukade han då säga, det är klart att sådana här Försynens: välgerningar icke kunna räcka för evigt; hvad ha väl vi, arma syndare, gjort för att förtjena en sådan lycka? — Ja, du får svara för dig sjelf, genmälde Renaud. — Sådan herre, sådan dräwg, säger ordspråket; jag får således lof att taga er med