— Ni skall få er önskan uppfylld, svarade grefven af Wasaborg. Jag kan, likasom gardeskaptenen, infinna mig Hos och tala vid konungen när som helst. I morgon skall ni ha hans svar. ES Armand Louis förde ett fullt glas till sina fäppas, men under det han drack den svenske ädlingens skål; öppnades dörren och en fjorde person inträdde. I den nykömne igenkände Armand Louis den ryttare, som företagit sig att förfölja kapten Jakobus. Grefven af Wasaborg steg upp. — Min käre Albert, sade han, här är en fransk adelsman, som jag har att tacka för att ingen olycka händt. — Säg mig, frågade herr de la Guerche, sedan den okände helsat på honom, hägn vi upp flyktingen? i — Noj, gudnås!... Jag kom till ett ställe, der flera vägar stötte tillsammans... och der fanns iogen Bom kunde upplysa mig om, hvilkendera af dem han valt. — Och ni förlorade eåledes helt och hållet kapten Jakobus spår? Ett uttryck af det lifligaste missnöje förmärktes i dens anlete, som grefven af Wasaborg nyss kallat Albert, och han svarade med köld: — Ja, jag har förlorat spåret. Ett ögonblick betraktade de samtalande Kvarandra. Lika mycket som grefvens af Wasaborg ansigte och leende behågade herr