Dagens Nyheter – 30 augusti 1871, sida 2

Krigsministerns nyaste armås förslag. Vi fortsätta i dag redogörelsen för innehållet af detta förslag med dess motiver. . Allmänna heväringen. i Krigsministein tillstyrker k. m:t att gill värnepligtslagen sådan den blifvit af förra riksdagen antagen; och för den händelsen att denna lag kommer att vinna tillämpning nästa år blifva kostnaderna för beväringens öfningar omkring 483,000 rår högre än hit tills. Härtill vill krigsministern icke att nytt anslag för år 1872 skall begäras af den urtima riksdagen, utan han föreslår att taga den återstående behållningen af beväringsfonden, 300,000 rdr, samt de 50,000 rdr som den nya värnskatten torde år 1872 inbringa; slutligen skulle de änhu felands 133,000 rår betäckas medelst förslagsansläget för beväringens vapenöfningar (d. v. 8. man skulle med 133,000 rdr öfverekrida den summa som riksdagen förslagsvis anvisat till de vanliga öfningarne). Från och med år 1874, då två klasser värnepligtige första gången böra samtidigt öfvag, och sedermera årligen, koimma köste naderna för de genom den nya värnepligtslagen utsträckta beväringsöfningarne att uppgå till 1,152,466 rdr. Dessa medelsg anslående vill krigsministern hafva 1872 års lagtima riksdag förbehållet. i Lindringar I roteringen. Krigsministern söker visa att ordinarie rotering af all privilegierad jord skulle dels, såvidt det rörer kronans jord, blott föranleda en minskning i inkomst af densamma, uppvägande den nya bördan, dels, såvidt fråga är om det ypperliga frälset, vara en åtgärd som hvarken ur rättens eller billighetens synpunkt läte sig försvaraX ). Sedan sålunda denna fråga är expedierad, tager hr krigsministern till betraktande en af de mest befogadeX anmärkningarne mot indelningsverket, nemligen att bördan af detsamma är till sina gränser alltför obestämd. Denna olägenhet föreslår ministern att afhjelpa genom att befria rustoch rotehållaren från slla ovissa besvär och att en bestämd gräns sättes, hvarutöfver den honom åliggandö kosthad ej under något Vilkor må kunna höjas. (Hvarthän ock förslaget till 1869 års riksdag om ett normalkontrakt syftade.) Hr krigsministern utreder härefter hvarför han anser ett medelbelopp böra bestämmas för hela riket och söker visa att olägenheten häraf för dem, som nu hafva mindre kostnad för sitt nummer, efterhand skall försvinna. Lindringsförslagen utvectlas härefter omständligt: Då skyldigheten till uppstiällande ui krigsduglig karl är lika ör samtliga roteoch rusthållare i hela riket, syies ock det besvär, denna skyls dighet förer med sig, icke för den ena böra vara annorlunda eller at drygare beskaffenhet än för den andra. Me detta besvär består i anskaffning och undenåll af soldat; således bör ock den af detsamm: uppkommande kostnad för alla och en hvar utgi med lika belopp. Riktigheten af denna grundses, hvilken redan af den ofvan omförmnälta, år 187 för utredande af Irågan om lindring i roteriigsoch rustningsbesviret tillsatta komitb blifvt uttalad, synes äfven af riksdagens andra kanmare hafva vunnit erkännande, då kammaren, i sammanhang med beslutet derom, att en öfvergångtid af 13 år skulle föregå indelningsverkets uppörande, uttalade sig för fastställande af en ika soldatvakansafgift för hela riket, hvilken bode af de under sagda tid ledigblifna rotar erlägas. Genom antagaile at en maximi-lön skulle den jordbeskattning, 5m roteringsoch rustningsbesväret innefattar, det sistnämnda i hvad angår karlens uppsättng, blifva inskränkt inom en gifven gräns, och aren al den härmed onererade jord, icke längr i ovisshet om de uppoffringar som fullgörandet if bans skyldigheter härutinnan af honom kunde Kkalla, skulle hädanefter med full säkerhet kuna beräkna sin utgift härför. Minga af de olikaoch icke alltid med villighet milgjorda åligganen till soldaten, hvilka roteoch rusthållaren Nn enligt gällande författningar eller gammal häft har att iakttaga, komme att borifalla elier blity bättre ordnade; och, frumför allt, den klaga! öfver bördans ojemnhet samt dess olika fördeling, som nu så ofta och icke utan skäl varder fespord, skulle upphöra — anledningarne dertill:kulle vara försvunna. .) Men hur låter si då ur nämnda synpunkt det försvaras att icke 11 jord är -ypperligt frälse,