Dagens Nyheter – 30 augusti 1871, sida 1

I Frankrikes hämnd. Härom skrifver franska tidningen CLa Verite4 följande, som vi ansett förtjena återgifvas såsom bevis på en politisk uppfattning, som i Frankrike blir allmer allmän och äfven utom detta land räknar många målsmän. I Frankrike har bildat sig ett parti, hvars fältrop är ordet vedergällning. Medlemmarne af detta parti göra räkning på de genom förhoppningatne om hämnd uppeldade patriotiska känslorna för att komma till makten och kunna befästa sig i densamma. I våra ögon äro dessa menniskor antingen narrar eller brottslingar. Att störta landet i alla farorna af ett nytt krig skulle under alla omständigheter vara ett brott, men under nuvarande förhållanden skulle det brottsliga i ett sådant tilltag vara ännu mer fördömelsevärdt, emedan kriget ovilkorligt skulle medföra nya oerhörda olyckor och sanvolikt hafva en ny sönderstyckning till följd. Emellertid önska äfven vi hämnd, och def en hastig, men vi vilja hafva den på fredlig väg, en moralisk och långt grundligare hämnd än den, som kan vinnas med väpnad hand. Icke desto mindre är det vapen, vi ämna begagna, ingalunda af någon platonisk natur, och det är icke skådespelet af våra dygder eller af våra seders renhet, vi tänka att bjuda det tyska riket. Vårt vapen är revolutioner! Så hårdt Frankrike än blifvit pröfvadt genom ett obetvingeligt ödes oerhörda slag och och så djupt det som makt än kan vara sjunket i politiskt och militäriskt hänseende, så skall franska folket dock beständigt intaga första platsen bland nationerna endast i följd af det faktum, att det står samladt omkring det revolutionära andans hem och härd. Deri ligger dess makt, detta är hemligheten af det inflytande det utöfvar på andra folkslag. Vi få blott icke glömma, att den moderna revolutionen, detta fruktansvärda hämndvapen, på hvilket vi göra räkning, ännu icke utsagt sitt sista ord. Vi hafva redan haft en revolution, den af 1789, Då började Frankrike sitt stora verk genom att förkunna medelklassens herradöme. Idn härom har gjort sin rund kring Europa, hvarest öfverallt bourgeoisien nu herrskar som suverän ; men nu förestår åter en förändring. Revolutionen af den 4 september, som genomfördes af bourgeoisien, har icke funnit någon återklang, emedan den europoiska medelklassen nu är öfvermätt och tillfredsställd och ej har mer att vänta. Den hade redan makten, rikedomen, hedersplatserna, och derför tog den icke något intryck af denna revolution, utan betraktade den ungefär som en palatsrevolution. Revolutionen af den 18 mars har deremot funnit genljua öfver hela jorden. Öfverallt har folket kännt liksom en elektrisk stöt, ett tydligt tecken på, att dess herradöme är nära förestående. Vi äro visserligen långt ifrån att underkänna kommunens förbrytelser och dårskaper, men derför är det icke mindre obestridligt, att kommunens tendenser, att idbernas strömdrag på botten, hafva vunnit starka sympatier hos hela den europeiska arbetarebefolkningen. Vi inskränka ss till antecknandet af det enkla faktum, att vi stå vid början af en ny wra, som äfven denna gång fått sitt blodsdop i Frankrike, och på samma dag, då denna nya sida af revolutionen fått en bestämd form, på NTE I OEEEEEERRTRLESEVNRKKRRTTKRRRTEKTALUKERTRIKKRREORERVVNECYPRRAE