Armand Louis närmade sig vagnen med raska steg och sade: — Jag är en adelsman, och jag har gått vilse; kan ni visa mig vägen till Göteborg. — Adelsman eller. icke, det qvittar mig lika; gå er väg! Herr de la Guerche lade lugnt sin venstra hand på den ena hästens rygg, så att han dolde sin högra hand, med hvilken han afskar tömmarne. j — Jag har framställt en höflig fråga och väntar derför ett höfligt svar, återtog han. — Jag har verkligen god lust att krossa hufvudet på den här näsvise karlen, sade kusken, i det han visade en pistol. — Lugna dig för all del, yttrade den vid vagnsdörren stående lakejen; du vet ju att -han befallt oss noga tillse att vi ej åstadkomma något buller... Hörpå, min vän, ni frågar efter vägen till Göteborg? Armand Lows ställde sig på andra sidan om åkdonet, för att äfven komma i tillfälle att afskära den andre hästens tömmar och svarade: — Ja; och som. en nyttig upplysning är betalning värd, så håll till godo med detta. Lakejen skyndade sig att hopsamla de slantar, som Armand Louis hade kastat åt honom, men huru hastig hans rörelse än var, hann dock Armand Louis afskära tömmarne äfyen på denne häst. — Gå åt det här hållet en liten bit genom skogen, så kommer ni gnart till en gångstig,