Dagens Nyheter – 29 augusti 1871, sida 2

många af domsagans framstående min, som äro egare af privilegierad jord. Mötet öppnades af hr Lundqvist med ett kort tal, som angaf mötets ändamål, hvarefter han afgaf en utförlig redogörelse öfver sist afgjorda riksdagsbeslut. Talaren öfvergick härefter till dagens fråga med en historisk framställning af Sveriges hirväsen från äldsta tider, visade huru orättvist den maktegande delen af folket, adeln och prester, förstått att ligga nästan hela bördan på den andra samhillsklassen och genomgick slutligen beväringsinrättningen och försvarsfrågans behandling från 1812 till de sista riksdagarne. Efter detta föredrag, som afhördes med största uppmärksamhet, valdes hr L. till ordförande, hvarefter till diskussion framlades följavde frågor: 1. Bör hva je medborgare i mån af sin förmögenhet eller årliga inkomst bidraga till de gemensamma kostnaderna för landets försvar? 2. Bör hvarje krigsduglig medborgare med sin person bidraga till landets försvar och i följd deraf de bemedlades förmånsrätt, friköp och lega, upphöra? 3 Gillar mötet den hållning, som de 106 riksdagsmän, kvilka u gjorde pluraliteten i andra kammaren, intogo i försvarsfrågan? Dessa frågor besvarades alla med enhälligt ja. Efter en stunds diskussion antogs härjemte följande resolution: Att svenska folkets representanter icke böra under något vilkor antaga en värnepligtslag, som innefattar något mindre eller mera in detta ordet (värnepligt antyder och icke under något vilkor medgifva en ökad krigsstyrka som kan användas till anfall eller till understöd åt en främmande krigförande makt och at. detta måtte vara svenska folkets handslag och helsning till andra folk. (Efter Lidk. T.) — I Steneby sockens skolbus hölls, på inbjudning af utsedda komiterade. folkmöte med Wedbo och Tössbo härader af Elfsborgs län den I6 d:s, för öfverläggning i frågan om landiförsvarets ordnande Mötets ordförande, v. häradshöfding A. W. Westerdal, redogjorde för frågans behandling vid sistlidna riksdag. Efter förutgången diskussion uttalade mötet den åsigt, att det-k. förslaget ej vore bygdt på sådana grunder, att det kunde bifallas; hvaremot mötet gillade det af särskilda utskottet afgifna förslug, för såvidt det afsåge indelningsverkets upphiäfvande och allmän värnepligts införande utan lega eller friköpning, dervid döck ftästades det vilkor, att de virnepligtige endast finge ånviändas till landets försvar, men icke såsom förbundseller anfallstrupper föras utom rikets grinser.