FFV Lv oll skinka, ett ljus och tre stånkor, fyllda med bränvin. Armand Louis, hvilken, utan att sjelf veta hvarför, börjat intressera sig för den vackre unge mannen på den svarta gångaren, begaf sig äfven följande afton till det lilla hvita huset, för att se om stråtröfvarne åter uppehöllo sig der i närheten. Vid samma tid som den föregående aftonen såg han de tre banditerna smyga sig utefter häcken, och nästan i samma ögonblick varseblef han en man, som stannade vid skogsbrynet, hållande tre sadlade hästar. — Detta börjar se misstänkt ut, tänkte Armand Louis; hvilken skada, att Renaud inte är här! Det föll Armand Louis in att göra en promenad omkring huset, och han upptäckte då en vagn, förspänd med två starka hästar, hvilken väntade på en smal skogsväg bakom huset. Två lakejer utan livr stodo vid vagnsdörren, och körsvennen satt på kuskbocken. — Det skulle förvåna mig mycket, tänkte Armand Louis om man ej har något ondt i sinnet mot den unga dam, som, att döma af åtskilliga tecken, måste: bebo detta hus. Det är sannolikt meningen att enlevera henne, likasom Pappenheim tänkte göra med Adrienne Minnet af Adriennes fara bestämde honom för att ej lemna stället, innan Lan sett slutet på äfventyret. Först och främst förvissade