Dagens Nyheter – 29 augusti 1871, sida 1

vacker ung man, öfver hvilkens anletsårag ett manligt, krigiskt uttryck hvilade. Tan helsade på honom. Ryttaren betraktade honom ett ögonblick något förvånad, derpå besvarade han artigt hans helsning och påskyndade hästens fart. — Hvilken blick! hvilket imposant väsende! sade Armand Louis till sig sjelf. Emellertid kom intet svar från kungen, och när Armand Louis infann sig på slottet, svarade gardeskaptenen hvarje gång, att hans majestät var träget sysselsatt. Herr de la Guerche fortfor alltså att vänta. En afton, då han som vanligt ströfvade omkring det hvita huset i skogen, blef han varse tre män, som vore insvepta i vida kappor och smögo sig utefter törnroshäcken, hvarpå de gömde sig bakom några buskar. — Om min vän Renaud vore här, tänkte Armand Louis, skulle han säga att han kände lukten af ett äfventyr. Ryttaren på den svarta hästen kom en stund derefter och stannade, som vanligt, först sedan han kommit innanför häcken. De tre männen lemnade sitt gömställe och aflägsnade sig hastigt. — Det är några stråtröfvare, som blefvo skrämda, tänkte Armand Louis och återvändo till sitt logis. Om herr de la Guerche hade följt efter de tre okände, skulle han kanske ha ändrat mening; DE BEGGE FRANSMÄNNEN, LEN