Dagens Nyheter – 28 augusti 1871, sida 2

2:0. Om?! så icke är, och försvarskrafterna böra förstärkas, anser då mötet hvarje krigsduglig medborgare skyldig att deltaga ifosterlandets försvar med sin person, men kostnaderna, i och för detta försvar, böra fördelas på alla medborgare efter förmögenhet ? Efter det flere medlemmar härom uttalat sig, besvarades frågan med enhälligt ja. 3:o. Om det är oundvikligt för vårt försvar att värnepligten utsträckes utöfver hvad nuvarande beväringslag föreskrifver, bör icke då rustoch roteringsbördan lyftas från jorden vid en vin efter förhållandena lämpad öfvergångstid? I denna fråga afgåfvos många yttraden och förenade sig de flesta talarne slutligen i anhållan om proposition derå, att mötet måtte uttala som sin åsigt: att öfvergångstiden måtte inskränkas till tio år, hvilket ock blef mötets beslut. 4:0o. Om så är, bör då en så beskaffad stam som innevarande års riksdags särskildta utskott föreslagit antagas och af statsverket aflönas? besvarades med ja. 5:o. Anser mötet andra kammarens under sistlidne riksdag fattade beslut rörande försvarsverket vara bygdt på rittvisa och billighet? besvarades jemväl med Ja, undantagande öfvergångstiden för indelningsverkets upphäfvande, som mötet önskade sådan svaret derå i tredje frågan här ofvan lyder. I diskussionen öfver dessa frågor deltogo hrr O. Scherdin, förre riksdagsmannen Peter Claesson, Hans Carlsson i Götshult, A. J. Larsson på Strömsfors, G. Falck på Refvesjö, H. A. Ågren på Wäxtorp, A. Thorell på Thorestorp, S. M. Johansson i Ringestena och C. U. Björkman m. f., af hvilka ingen enda talade för regeringens förslag till armåns omorganisation. Härefter begärdes ordet af hr O. Gipson, som yttrade sig, med uttryckande af den tacksamhet, hvai nationen i allmänhet står till de 106 ledamöterna af riksdagens andra kammare, hvilka visat en utmärkt hållning i försvarsfrågan, och detta mötes tacksägelse isynnerhet till dess ordförande, hr Norån, som både inom särskildta utskottet och kammaren medverkat till det beslut i förevarande fråga, samma ut: skott fattat och majoriteten i andra kammaren gillat; i hvilket yttrande samtlige mötesdeltagarne instämde, I Nerikes Allehanda läses: Mötet i Kumla sistlidne tisdag var besökt af omkring etthundra personer. Till ordförande valdes häradsdomaren Erik Jonsson i Wia och till sekreterare nämndemannen Lars Nilsson i Öfversta. Diskussionen öppnades af valkretsens riksdagsman i andra kammaren, direktör Grill, som i korthet redogjorde för försvarsfrågans öden vid de senaste riksdagarne och bans egen ställning till densamma; han redogjorde för och motiverade det Kallsteniska förslaget, vid hvars utarbetande han hade biträdt. Fabrikör Pettersson i Elfbro fökte visa, att det Kallsteniska förslaget vore en försämring af det kungliga, att, om det genomfördes, trassel och gräl skulle uppstå mellan rotehållarne och manskapet, samt redogjorde för det vigtigaste af försvarsntskottets förslag, hvars förtjenster han sökte visa. Emellan dessa herrar utspann sig ou en liflig diskussion, deri hvardera törsvarade sin åsigt. Knektekortrakt och deras giltighet betydelsen af ordet utskrifning i desamma, fördelarne af att ha knekten på torp eller kontant aflönad m. wm. 10g0s i allvarligt skärskådande. Herrar Erik Olsson i Sånnversta, Anders Petter Andersson i Södra Mos, Petter Olsson i Brånsta och G. Adlers på Yxhult ansågo indelningdverket trycka tungt, ojemt och ofta orättvist, hvurför de helst önskade dess afskaffande, men de fruktade tör vådan af att bafra värfvadt folk som de -ansågo skulle bli en ny upplaga gardister, hvarför de ville gå in på indelningsverkets bibehållande med vilkor, att roteoch rusthållarne finge ersättning för kostnaden af staten. Herr Pettersson tyckte, att denna mellanhand vid aflöningen blott var en krokväg, och sökte göra troligt, att då omkring 3,500 man indeladt manskap i Skåne ej hade torp utwn kontantlön, och dock vore lika bra både i moraliskt och militäriskt bänseende som manskapet på torp, vore det ej farligare att bafva på samma sätt på andra orter. Herr Grill framhöll slutligen vådan af att motsätta sig regeringens vilja och första kammarens pluralitet, ity att derigenom j det af-alla såsom nödvändigt erkända förökandet af försvaret kowme till stånd, utan skulle vi, kanske i lång tid, förblifvå nära nog försvarslösa. Herr Pettersson undrade, hvilketdera majeståtet borde böja sig för det andra, konungens eller folkets. Kyrkoherden Falk var glad, att alla voro eniga om att underkasta sig ökade bördor för försvaret. Han ansåg Nils Larssonsi Tullus afväpringsidter nära nog såsom att fresta Gud. Tularen ville ha ett starkt försvar, men ansåg, att de fleste af de närvarande ej förstodö, huru det skulle åstadkommas, och ville derför, att mötet ej sku!l